Sagt och gjort åkte jag upp till Hans i Bangkok. Åkte upp ngn dag innan han var klar med sina möten.Bra för då kunde vi i lugn och ro planera resan, och köpa kartor med mera.
Tilläggas kan göras att jag och Hans är ganska lika varandra, vilket gör att om det finns något roligare att göra så gör vi det. Kan vi göra ngt i sista minuten så väntar vi gärna tills den minuten kommer. O.S.V...
HUX FLUX var det dags. Vi skulle på en timme checka ut från hotellet, planera resan, kolla kartor, sätta oss på bågarna och cruisa upp mot norra delarna. Hi hi..tror ni vi var klara? Tror ni att vi hade några MC? Båda tänkte exakt likadant. Vi ordnar det med hjälp av Internet och i sista minuten, det är väl inte brådis...
Hmmm... klockan är 11.00 (utcheckning 12.00) då börjar vi leta efter ngn firma som hyr ut bågar i Bangkok...Vi letar och letar (testa gärna själva). Hittade en gula sidorna med alltför gamla uppgifter till cirka 5-6 uthyrningsfirmor. ALLA av dem hade upphört eller slutat med uthyrning. Jo, just det vi hittade en lång tråd i ett forum på nätet...där folk frågade var TUSAN kunde vi hitta uthyrning av MC i Bangkok...alla svar var liktydiga, Det finns inte!
Oj oj, nu var det brådis, de ringde från receptionen klockan 13.00 och undrade om vi skulle förlänga rummet ett dygn till...nej! aldrig, vi skulle bara iväg, allt annat vore en katastrof. Nederlag som hette duga...Anna skulle vara fly förbaskad...
OK, vi lade ihop våra kloka hjärnor och började leta flyg till norra Thailand, för att där kanske hitta MC-uthyrning...Efter 20 minuter hade vi hittat flyg som gick inom 2 timmar till UDON THANI, nära gränsen till LAOS.
Sökte vidare på Rent +MC +Udon Thani på google och hittade
http://www.lekcarrentaludonthani.com/. Det ägdes av en supertrevlig kille som heter Neil, som hyr ut MC i just
UT av alla ställen. Han hade två stycken MC kvar, perfekt storlek för oss, och bra stuk på dem. Han föreslog till och med att hämta oss på flygplatsen. Delar av bagaget (Hans hade med sig en resväska på 30 kilo) kunde vi dessutom lämna hos honom. Från
panik till
lycka på cirka 30 minuter.

Väl uppe i
Udon Thani får vi våra cyklar och färden kan börja....
Då säger plötsligt Hans följande: "Är ettan nedåt?" "Jag har aldrig åkt en sån här hoj."
:-) Oooopps...det är bara att smajla, hoppas på att uthyrningskillen inte kan svenska, och att den provtur han ville att vi skulle göra, inte slutar i katastrof. Hans passar på att packa om väskan, medan jag tar en kort provtur med båda hojarna. Som tur är den ena MC:n enkel att köra, så den fick Hans köra. Jag tänkte att bara vi kommer iväg från killen, så kan jag ju visa Hans hur man kör...MEN det gick hur bra som helst sen.

Resan gick upp till
Nong Kai för övernattning. Hans köpte sig en fin silverring där uppe (jag ångrar att inte jag också köpte en). Enligt Hans själv, så växte han med ringen. För på hans hotell hade han gått igenom en dörrpost tio gånger, men med ringen på slog han i huvudet karmen...(Jag tyckte kanske att ringen gjort honom klantigare, eller möjligtvis dörrposten lägre :-))
Sen åkte vi vidare vidare längs med Mehkong River, superfint och superkallt...vi frös i princip hela tiden...precis som en kall sommardag i Sverige var det. Varmt i solen, men det kunde blåsa kallt, särskilt på MC i 70-80 km/h.
Ett tempel på vägen...
Fin utsikt från vårt hotellrum i Nong Kai. På andra sidan syns Laos.

Vägen gick längs med Mehkong-floden...
Mitt ute i middle-of-nowhere sitter vi och tittar ut mot havet och äter en Khao Pad (fried rice) på ett litet litet ställe...då hör vi en melodi som kommer närmare och närmare...GLASSBILEN...vi höll på att skratta ihjäl oss, så overkligt knäppt.
Hans hittade några jättefina träd han plåtade för en kommande bok, "Erotic Nature"

Vi kom till många underbara platser, längs med floden. Stannade på ett ställe, ett tempel som var superfint. Vi gick in, och tydligen var det ngn hög person som gått bort för ett tag sedan. Det var blommor överallt och de hade gjort en mänsklig staty av personen i fråga, som naturligtvis var munk. Vi tittade och jag gick fram till statyn, tittade den i ögonen och FASTNADE i tio minuter, utan att röra mig. Helt otroligt, jag är inte den som tror på sånt eller så, men han "pratade" med mig på ngt sätt. En andlig upplevelse.
Resan gick vidare och vi kom till den ena småstaden efter den andra. När vi åkte igenom en stad kunde folk ropa, vinka och springa efter oss... alla var superglada och trevliga. De har nog inte sett alltför många västerlänningar där uppe. Nog för att det finns en del som bor där uppe, men två på genomresa med MC, var inte en daglig syn i många av byarna i alla fall.
Vi tog den här resan som en rek-resa. Tittar vi på kartan har vi en perfekt 5-dagarsrutt som vi någon gång i framtiden ska göra.
Thailänska bönder som jobbar på fältet