Australien

Nu är vi tillbaka. Tiden har gått fort. Australien var kanon, vi gillade det jättemycket. Trevliga människor, god mat, lättsamt och väldigt vackert ..

För en gång skull, var ute i god tid, vi gick upp vid 5-tiden på morgonen, alla hade packat dagen innan, Pierre sov ingenting som vanligt, utan var uppe hela natten. Vi går ut och alla ska sätta på sig skorna. Då visar det sig att Lucas inte har några skor. Han hade tre par bra skor veckan innan, nu idag när vi ska åka har inte ett enda par kvar. Ska man verkligen åka iväg med ett barn UTAN skor till Australien? NEJ. det går bara inte. Enligt Lucas låg ett par skor hemma hos grannen, vi smög dit och kollade, men hittade inga. Vi letade i 15 minuter, 20, 25...sen gav vi upp. De enda barnskor som fanns hos oss var ett par kvarglömda rosa My little Pony-skor i plast. Snyggt...men vad gör man, jo man övertygar barnet att ingen kommer skratta åt honom.. Det gick bra till sist, han fick nya skor redan i Kuala Lumpur, där vi spenderade dagen. Förlåt oss, du som glömde skorna hos oss, men vi orkade inte släpa på dem till Australien och hem igen, utan de fick stanna i KL. Lucas var superglad åt de nya, snabba, skorna han fick.

Vi kom fram till Brisbane, inga problem med boendet. Vi började med att åka till ett stort vattenland. Barnen (och vi) hade väldigt kul. Sedan åkte vi norrut mot Sunshine Coast och Mooloolaba. Vi bodde kanonbra där i en jättefin lägenhet precis vid stranden. Riktigt mysigt ställe med massor av bra cafér och affärer. Vi var på zoo och kollade in kängurus och alla andra djur. Roligt att se. Köpte surfingbrädor till killarna som de genast testade. Åkte sedan söderut mot Gold Coast och Surfers Paradise. Det var verkligen ett surfparadis. Killarna fick gå i surfskola. Dom tyckte det var riktigt kul. Nästa gång stannar vi längre, skulle lätt kunna tänka mig att bo där. Synd bara att det är så långt från Sverige. Flygresan gick bra, inga problem alls. Vi har slappat, ätit gott och bara njutit...

Pelle har varit hemma och jobbat och skött allt bra, han undrar om vi inte kan åka bort igen..

Ska bjuda på en liten episod som hände sista dagen. Någon mamma får frågan av sina barn om dom inte kan få gå ut och surfa. -Självklart säger den mycket snälla mamman. Pappan är mer tveksam då det är ganska sent och det blåser mycket. Mamman är bestämd och tar alla sina tre barn med sig. Mamma inser ganska snart att den yngsta inte kan bada, det är för strömt. Hon ser även att det är väldigt få surfare ute och att de som är ute är väldigt duktiga. Hon ställer sig i vattnet så hon har koll på de stora samtidigt som hon kan kolla den yngsta på stranden. Känner att hon har ganska bra koll... Mellanbarnet börjar då åka mer och mer iväg dessutom kommer han längre och längre ut. Paniken börjar komma. Skriker (helt lönlöst) att han ska komma in. Får kontakt med den äldsta, han surfar in. Kan knappt se mellanbarnet. Vågorna kommer hela tiden, och är väldigt höga och han är för långt ut. Kastar väskan på den yngsta och säger åt honom att vara väldigt stilla... Kastar sig i vattnet och försöker simma mot honom. Det är för strömt, hon kommer bara sidleds, försöker få kontakt med honom men han hör ingenting. Den äldsta börjar simma på sin bräda mot honom. Får honom att vända och åka mot stranden. (Räcker med ett barn i vattnet) Den något hysteriska mamman som försöker simma utåt med kläderna på hör då hur någon med megafon ropar åt henne att ta sig till land. Hon hör sedan hur dom ropar åt mellanbarnet att surfa inåt. Mellanbarnet tar sig in till land utan problem, mamma tar sig också (med vissa svårigheter) in till land. Vet inte om Rescue bilen kom körandes för att rädda mamman eller killen, spelar ingen roll hon var mycket tacksam för att dom kom.

Vad är det för idioter som åker runt halva jorden och tror att de kan ut och surfa under sådana omständigheter?? Rätt åt mamman att hon fick gå i sin dyngsura klänning längs hela stranden och skämmas. Barnen fick gå ut och spela tennis istället, kändes mycket tryggare.

Inget som har med Australien att göra men ändå...

Idag när vi satt på restaurangen och åt middag sa Lucas plötsligt följande;

Jag vet vad "Ice Tea Peach" heter på engelska. Det heter "Ice Tea Peach". Precis som på svenska. Då inser man att vi varit här ett tag... Killarna tar en glasspaus medans Lucas rider. Lucas tyckte detta var höjdpunkten.Victor skulle absolut ha en lila bräda.Det fanns inte solstolar på någon strand. Vardagsrummet i en av lägenheterna vi hyrde. Det finns Ikea även här. Gott..

Victor och Philip på sina brädor.

Ja, vi är glada att dom finns..

Reseledare

Det här med att vara reseledare är VÄLDIGT överskattat. Förstår inte varför jag skulle ta på mig det. Leta hotell tar tid. Jag har kommit på att jag gillar det mycket bättre när Pierre bokar och jag bara kan vara med och ställa lite små krav. Man ska inte ändra de mallar som alltid funkat bra. All heder åt Pierre som ialla år bokat och fixat med olika lösningar.

Alltså Lucas är väldigt liten, jag menar han märks ju knappt. Han kan sova i våran säng. Hur noga kan dom egentligen vara när det gäller antalet barn. Det är helt omöjligt att hitta ett ställe som tar tre barn. Jag kände det som om jag hade två barn när jag bokade. Nu är det iallafall betalt och klart. Dom kan ju inte gärna kasta ut Lucas.

Taxin kommer 05.45 imorgon bitti. Brisbane nästa med ett litet stopp i Kuala Lumpur, har lovat killarna att visa dem Twin Towers.

Pierre hos frisören (något rörigt inlägg)

Ord från Pierre, han ligger och slötittar på tv. Hans ord från soffan: Katastrof! Han är förstörd, frisörskan som har klippt Pierre sen vi kom hit har flyttat till Pattaya och vad händer: jo, han får börja om att berätta om hur han ska ha det. Antigen åker han till Payttaya (60 mil) eller så kan han passa på att byta ställe som han egentligen velat men inte kunnat för att hon var så bra. Han som klippte honom idag var värdelös. Till historien hör att Pierre i fem års tid gått till samma frisör i Stockholm. Har frisören varit på semester har Pierre varit på semester och håret har fått växa så om någon vänlig själ ser Gabriell på hår 3000 be honom ta första bästa flyg till Kamala. Så öppnar dom en frisörsalong.

För alla er som undrar så såg jag INGEN skillnad på Pierres klippning från idag och innan.

Ytterligare kommentar från Pierre på Annas kommentar: Det handlar om millimetrar.

Pierre hälsar även följande: Inom kort kommer en webbkamera att sättas upp ivårat hem.

Anna: Over my dead body.

Från Pierre: Hidden camera.

Barnkalas på dagen, kvällen åt vi på Cape Sienna ett hotell som Stefan är delägare i. Det är helt nyöppnat och var verkligen kanonfint. Vi har alltid trevligt med Stefan och Tim.

Känns som Pelle har blivit lite bortglömd här på bloggen. Det är han inte. Han jobbar och tränar. Har suttit barnvakt en del medans föräldrarna i huset har varit ute på olika saker. Men det går ingen nöd på honom. Han tycker det ska bli väldigt skönt att vi åker bort ett tag så han får huset för sig själv..

Galen

Blir ibland helt galen på det thailändska systemet. Var på banken idag och höll på att bli tokig. Att dom ler hela tiden och säger sorry gör mig bara mer arg... De två senaste dagarna har varit kokheta. Går knappt att vara ute om man inte ligger vid stranden. Barnen har varit lediga i veckan. Har knappt sett röken av dem. Varit med kompisar hela veckan. Skönt och roligt för dem. Så här ser min himmel ut. Ni förstår inte hettan i denna bild. Så här varmt ska det vara i april.

Visum för Victor fixat. Hus fixat. Vi fick inte det hus vi ville ha, dom ångrade sig. Vi fortsätter att hyra detta tills vi åker till Sverige i sommar. (Dock till det pris vi har idag, inte höjt pris som han tänkt) Allt ordnar sig alltid till slut.

Låg vid poolen idag med Lucas, han ville att jag skulle sjunga. Han tog fram en sångbok. Jag kunde knappt melodin på en enda. Men jag försökte tappert. Lucas suckar och säger: Mormor kan ALLA sånger, varför kan inte du det? Jag efterlyser en mer modern sångbok..

Var på middag hemma hos Tim igår. Åt lax, inte vanligt här nere. Gott.

Inte så mycket tur

Oj, ser visst att alla fått visum utom Victor..

Visum

Jag vet att man behöver visum för att åka till Australien. Har inte direkt känt någon stress över detta. Pierre ansökte när vi köpte biljetterna för ett år sedan. Jag lovade att ansöka för mig och barnen. Tog tag i denna lilla detalj idag... (Skyller detta liiite på Pierre, han sa att det var så krångligt. Det är klart att man väntar med det då!) Det första jag ser är att man ska ansöka om visumet 14 dagar innan man åker. Man får inte vara i landet och ansöka om det. Vi åker på måndag.. Vågade inte ens nämna detta för Pierre. Ansökte imorse via internet och idag på eftermiddagen fick jag besked om att vi fått visum. UNDERBART. Ibland har man tur!

Dåligt dyk

Man såg nästan ingenting för att sikten var så dålig, dessutom var man tvungen att verkligen hålla ihop annars så tappade man bort varandra. Jag och Dorinda dök sist. (Vi är ju så jätteerfarna..) Vi dök djupare än vanligt för att försöka på lite bättre sikt. Dorinda försvann åt ena hållet och gruppen åt ett annat.. Ja, jag var ju tvungen att följa efter Dorinda och få henne att vända och försöka hitta de andra. Inte så lätt när sikten var riktigt dålig. Tack och lov att simfötterna är oranga och att instruktören hade vänt. Varför använder man sig inte en av en buddy line här nere?

Det var dessutom riktigt kallt. Nej, jag vill ha bara dyka då det är varmt och skönt. Jag vill dessutom ha bra sikt. Dorinda tycker jag är kräsen, men hur roligt är det att frysa och kolla på massor med döda koraller??